Höga krav och självkritik – vilka livsregler styr egentligen ditt liv?
Inom psykologin pratar man ibland om livsregler och grundantaganden. Det är begrepp för de där, ofta ganska osynliga, riktlinjerna som styr hur vi tänker att vi måste, borde och ska vara eller leva. Regler som har vuxit fram genom samhällets normer, vår omgivning och vår egen inlärningshistoria – utan att vi nödvändigtvis själva har valt dem medvetet.
Prestationsångest och höga krav
Livsregler är ofta stränga, oflexibla och kravfyllda. Det är härifrån den där inre rösten kommer, den som säger att du:
Måste prestera och vara duktig.
Aldrig får göra fel eller misslyckas.
Ska ha ett rikt socialt liv och ”göra roliga saker”.
Ska se ut på ett visst sätt, vara smal, snygg och vältränad.
Alltid borde må bra, orka och vara stark.
Aldrig får vara ledsen, trött, uppgiven eller ensam.
Men det här är ju egentligen inte regler skrivna för en mänsklig människa. För ingen människa kan vara allt, hela tiden.
Varför vi känner oss otillräckliga
Ändå är det precis det vi försöker vara. Och när vi inte lyckas – vilket vi egentligen inte kan – hamnar vi lätt i känslor av otillräcklighet, självkritik och ångest. Ofta svarar vi då med att anstränga oss ännu mer. Vi försöker prestera oss ur obehaget. Vara bättre, duktigare, mer produktiva.
Och plötsligt lever vi ett liv som inte riktigt utgår från vad vi faktiskt vill, värdesätter eller mår bra av – utan från stränga och omänskliga antaganden om hur vi borde vara.
Hur formas våra livsregler?
För många har livsreglerna formats tidigt. Kanske i en miljö där prestation var viktigt, där duktighet belönades och där misstag inte riktigt fick plats. Då kan antaganden som ”jag måste prestera för att vara värdefull” eller ”det är farligt att göra fel” sätta sig djupt.
Då blir vila, nöjdhet och trygghet svårt – eftersom värdet har kopplats till att göra, inte till att vara. För andra handlar det mer om samhällets ständiga budskap kring hur vi ska se ut, äta, träna och leva.
Men självkritikens ribba går alltid att höja, även om vi följer reglerna.
Stress och kroppens varningssignaler
Känner du igen dig? Om du gör det kan du börja med att fundera över:
Är reglerna du lever efter strängare än de krav du har på andra?
Betalar du för dina höga krav med sömnsvårigheter, stress, tryck över bröstet eller känslan av att alltid vara på väg men sällan riktigt här?
Känns det som att du slår knut på dig själv för att försöka vara allt det där du tänker att du måste vara?
Så blir du snällare mot dig själv
Om du vill börja utmana dina stränga livsregler kan du prova att formulera snällare spelregler för ditt liv. Riktlinjer som utgår mer från hur du faktiskt vill leva – och mindre från självkritik.
Exempel på snällare spelregler:
Jag får göra fel och övar på att möta mig själv med förståelse och tröst.
Jag får känna det jag känner, oavsett vilken känsla det är.
Jag tar hand om min kropp med mat, rörelse, vila och vänlighet.
Jag säger nej ibland för att orka säga ja till det som är viktigt.
Jag låter min kropp vara som den är och övar på neutralitet inför dess utseende.
Nästa steg är att genom dina beteenden börja göra medvetna val i riktning mot de snällare spelreglerna. Att agera som om det mer medkännande faktiskt är sant – även när självkritiken protesterar. För då kan du få lite mer utrymme att vara den mänskliga människa du faktiskt är.
Få hjälp med självkritik och övertänkande
Genom psykologsamtal hos mig kan du få stöd i att identifiera dina livsregler och steg för steg förändra dem. Du är varmt välkommen att höra av dig om du tror att det skulle kunna vara hjälpsamt för dig och ditt välmående. Vill du veta mer om hur jag jobbar innan du bokar ett samtal? Då kan du läsa det här blogginlägget om hur jag som privatpraktiserande psykolog arbetar.
