Snällast överlever!
Såhär skrev jag i ett inlägg på Instagram för ett tag sen:
Ja det verkar faktiskt vara så, i alla fall enligt forskning inom bland annat molekylär biologi och DNA-teknik. Där har forskare nämligen hittat bevis för att medkänsla ligger bakom mänsklighetens utveckling och överlevnad och att det är en i grunden naturlig instinkt som alla människor delar.
Och att dom arter som har överlevt längst är dom som lever i grupp, beter sig vänligt inom gruppen och samtidigt har ett symbiosliknande förhållande till arterna i sin närhet.
Forskare med snällast överlever-synsättet uttrycker att grupper med egoistiska personer misslyckas mer än vad dom lyckas medan grupperna med majoriteten snälla individer lyckas mer än vad dom förlorar. Och att det inom en grupp tyvärr verkar vara så att dom själviska ibland vinner men att grupper av osjälviska och kärleksfulla individer vinner över elaka egoistiska grupper. Så det själviska och elaka kan vinna några ronder men inte hela slaget, för den vinsten går till dom medkännande och snälla!
Ska vi tro på det här verkar snällhet alltså vara grejen, och just i form av samarbete och vänlighet tillsammans som grupp och mot andra grupper. Och grejen med att tro är ju att vi egentligen inte behöver veta helt säkert. Utan att ändå och oavsett agera med tilltro till att det stämmer. Och att hålla hårt i hoppet om att snällast överlever!
Snällast överlever-hypotesen är något som jag gång på gång påminner mig själv om.
När ängslighet och oro över läget i världen och tankar om klimatet och vår gemensamma framtiden håller på att svepa med sig mig bort i rädsla, uppgivenhet och distansering. Och jag behöver hitta tillbaka till känslan av hopp och tilltro.
För i grunden vet jag nämligen tydligt och klart vad jag vill stå för. Och därför försöker jag ha det som min kompass, även när det stormar och känns läskigt, svårt eller till och med omöjligt. Så att jag, trots att känslan inte alltid håller med, kan agera med beslutsamhet mot det som är viktigt för mig.
Behöver du som jag lite pepp kring att snällast överlever och att det därför går att ha vänlighet, medmänsklighet, värme och hopp som ledstjärna?
Då kommer här lite mer fakta om forskningen som stödjer teorin om att snällhet är ett vinnande koncept:
Studier på bland annat människor, elefanter och apor visar att dom med starkast relationer lever längre, har lättare att få mat, skydd och hjälp och att deras ungar har större chans att överleva.
I samhällen där en delar med sig och är snälla mot varandra får individer mer hjälp tillbaka, dom får bättre rykte och status och får på lång sikt tillgång till fler resurser. Dom kan också lättare undvika konflikter och får därmed mer trygghet och bättre chanser till överlevnad och välstånd över tid.
Snällhet kombinerat med rättvisa verkar vinna över både egoism och naiv vänlighet. Det här visar på att vänlighet inte är att vara mesig, låta sig köras över, att blåögt göra allt för alla andra hela tiden. Utan att det vänliga också innefattar rättvisa, att stå upp för sig själv, sina principer och för andra som behöver stöd. Och att anpassa sina beteenden efter omgivningens reaktioner och bemötande. Att vara snäll är alltså det varma, omhändertagande och givmilda, men också det rakryggade och beslutsamma. Det är det som gör att den snällaste blir den mest flexibla och anpassningsbara. Och därmed mer anpassningsbar än den som agerar utifrån egoism, beter sig elakt eller är naiv.
Så när ängslighet och oro försöker få dig ur balans, se om det går att i sällskap av det ändå agera med och mot tilltro. Till att det som är viktigt för dig, det du vill stå för och hur du vill behandla dig själv och andra kan samexistera med det läskiga och skrämmande. Så att du, med beslutsamhet kan ta steg mot det snälla, medmänskliga och hoppfulla.
Och kom ihåg, att agera med tilltro är inte detsamma som att veta eller känna sig helt säkert. Det handlar istället om att, trots osäkerhet och brist på kontroll, välja att ha tillförsikt som kompass. Just för att det kanske bättre speglar hur du vill leva ditt liv ❤️
