Psykologen svarar - Min bror och jag tycker olika om allt!

Varje vecka svarar jag på läsarfrågor om psykologi, välmående och hälsa i Bonnier News lokaltidningar (så håll utkik i en lokaltidning nära dig för texterna finns lite överallt i hela landet) och ibland publicerar jag även svaren här, med förhoppningen att kunna sprida psykologiska verktyg till så många som möjligt. Den här gången handlar fråga och svar om hur vi kan hantera att andra har åsikter som skiljer sig mycket från våra egna.

Jag har ett problem som handlar om min bror. När det gäller politik och värderingar står vi väldigt långt ifrån varandra och vi hamnar ofta i jobbiga diskussioner när vi ses. Det här gör mig så frustrerad och jag fattar inte hur han kan tycka som han gör! Samtidigt vill jag inte inte träffa honom och det känns svårt att undvika samtalsämnen där vi tycker olika för på nåt sätt lyckas vi alltid hamna där ändå. Hur ska jag hantera det här?

Jag vet att många kan känna igen sig i din beskrivning av hur jobbigt det är att ha meningsskiljaktigheter med någon vi samtidigt bryr oss om och har nära. 

En strategi är att försöka se skillnaderna i åsikter som något att förhålla sig till och ta hand om, Snarare än som ett problem att lösa eller en debatt att ständigt försöka vinna. För ju mer vi går in i att våra egna åsikter är rätt och andras är fel (även om vi tycker att vi har bevis och fakta på vår sida), desto längre ifrån varandra kommer vi. Och plötsligt kanske klyftan överskuggar allt det andra, det fina, viktiga och värdefulla, som också är er relation. 

Så när diskussioner dyker upp, öva på att aktivt försöka förstå snarare än att göra dig förstådd. Testa att nyfiket utforska din brors tankar och se om det ibland till och med går att hitta saker ni har gemensamt även fast annat skiljer er åt. Träna på att öppna upp för obehaget era olikheter väcker i dig och att samtidigt, med vänlighet mot dig själv, tänka att det kanske kan och behöver få vara så. Öva också på att hela tiden försöka se din bror som en helhet. Där hans åsikter är en del av honom men inte hela personen. Och att allt det du tycker med honom om också finns där. Det här blir att agera mot vänlighet, gemenskap och samhörighet. I sällskap av olikheter och utifrån önskan om att fortsätta finnas i varandras liv. Varmt och stort lycka till! 

Nästa
Nästa

Psykologen svarar - Hur blir jag mindre självkritisk?