Psykologen svarar - Hur ska jag våga resa på egen hand?
Varje vecka svarar jag på läsarfrågor om psykologi, välmående och hälsa i Bonnier News lokaltidningar (så håll utkik i en lokaltidning nära dig för texterna finns lite överallt i hela landet) och ibland publicerar jag även svaren här, med förhoppningen att kunna sprida psykologiska verktyg till så många som möjligt. Den här gången handlar frågan om att hitta modet för att kunna resa själv, trots att det kan kännas ensamt och läskigt.
Jag har tidigare i livet rest en del, med min dåvarande partner, och verkligen tyckt om det. Men som mitt liv ser ut nu har jag ingen att resa med och jag har aldrig rest själv. Jag är rädd för att jag skulle känna mig ensam och att resan därför blir misslyckad. Samtidigt har jag ställen jag gärna vill åka till. Hur ska jag göra för att våga åka själv och för att inte känna mig ensam?
Jag tänker att det är fullt förståeligt att det känns utmanande att resa själv, särskilt när du inte har gjort det tidigare och att orostankar därför säger att det kan bli misslyckat. Men när vi gissar att något är viktigt för oss, som resor verkar vara för dig, kan det ju vara värt att våga gå till handling trots osäkerhet och tvivel.
Mitt råd till dig är därför att fundera på vad som kan vara värdefullt med en resa, bortsett från exakt vilken grad av ensamhet du eventuellt skulle känna under tiden. Är det exempelvis ledord som utforskande, mod, nya upplevelser eller närvaro? Och att då låta det vara din kompass och ditt fokus, även fast det kanske blir i sällskap av ensamhet. För tänk om det går att resa själv trots att du ibland, eller till och med ofta, känner dig ensam?
Experimentet under resan skulle sen vara att fokusera på dina beteenden och dina ledord, snarare än att utvärdera på känslan. Och att ensamhetskänslor då inte är det detsamma som att resan är misslyckad. Gör gärna ett litet schema för dina resdagar och träna på att följa det, oavsett vilka tankar och känslor som dyker upp under tiden. Öva på att tillåta dina inre upplevelser och att tillsammans med dem omfokusera till nuet. Till sakerna du ser, hör och det du gör. Påminn dig gång på gång om dina ledord, om att ensamhetskänslan kan få komma och gå som den vill och på att bemöta dig själv med förståelse, värme och pepp. Och kom ihåg, mod är inte att känna sig modig. Det är att känna sig rädd och ängslig och att ändå ta beslutsamma steg mot det som är viktigt för oss. Massa lycka till!
PS. Känner du igen dig i läsarens beskrivning och skulle vilja ha pepp och råd från någon som är van vid att resa själv? Eller är du en person som har gjort resor på egen hand och gillar det och därför kan tänka dig att dela med dig av dina erfarenheter till någon som inte riktigt har vågat ta resa själv-steget än? Då får du jättegärna höra av dig till mig med dina kontaktuppgifter så kan jag förmedla kontakt mellan er!
