Psykologen svarar - Hur slutar jag älta och oroa mig?

Texten har tidigare publicerats i Bonnier News Locals tidningar där jag varje vecka svarar på läsarfrågor om exempelvis stress, oro och att fastna i jobbiga tankar.

Fråga:

Jag fastnar ofta i ältande, kring att jag har gjort något som blev dåligt eller fel och att jag borde ha gjort på ett annat sätt. Jag tänker också väldigt mycket på hur saker ska bli i framtiden. Hur gör jag för att sluta älta och övertänka?

Svar:

Det är väldigt mänskligt och vanligt att hamna i övertänkande. Våra hjärnor tycker nämligen att det känns bättre att gå in i orostankarna än att bara låta en jobbig tanke eller känsla få passera obemärkt förbi.

Det kanske låter märkligt att oro används som strategi för att lugna oss, men hjärnan har väldigt svårt för att tillåta obehag och osäkerhet och vill därmed alltid lösa saker och få klarhet, tydlighet och en känsla av kontroll. Och det är därför vi hamnar i massa tänkande kring vad vi borde ha gjort och hur saker ska bli, i ett försök att känna oss mer säkra och trygga.

Varför fastnar vi i ältande?

Men det här fungerar egentligen inte så bra. Istället snurrar det oftast bara runt i huvudet och blir ett större och trassligare trassel.

För det är som det är. Det som hände hände. Och det blir som det blir.

För att hjälpa sig själv att bryta ältande är det viktigt att börja lägga märke till när övertänkandet sätter igång och att då bemöta det på ett nytt sätt. Där du flexibelt riktar din uppmärksamhet mot det som blir mer effektivt i stunden snarare än att vara låst i dina tankar.

Och tillåter dig själv att inte ha gjort saker perfekt, fastän det känns jobbigt. Det blir att med beslutsamhet öva på att släppa kontrollen och stärka din tolerans för osäkerhet.

Hur kan man bryta ältande och övertänkande?

Du kan träna på det här genom att gång på gång notera när tankarna dyker upp och att då ta tillbaka fokus till här och nu. Till det som händer runt omkring dig och till det du gör.

Sakerna du ser, hör och sensoriskt känner, som ryggstödet mot ryggen, fötterna mot marken och rörelserna i kroppen.

Öva på att nyfiket utforska hur det blir att låta orostankarna komma utan att gå in i dem. Och om det går att vara ängslig men närvarande, engagerad och beslutsam på samma gång.

PS. Känner du igen dig i att tankarna fortsätter snurra och att du har svårt att rikta uppmärksamheten någon annanstans? Läs då också: [Hur slutar jag övertänka?].