Ramlar du ner i grubbelgropen? Om ältande, oro och hur vi fastnar i våra tankar

Fastnar du ibland – eller kanske till och med ofta – i ältande? Där envisa, jobbiga och högljudda tankar skapar obehag och liksom tar över? Som att du ramlar ner i en grop av grubbel och fortsätter gräva dig djupare ner i tankarna?

När hjärnan gör sitt jobb – lite för bra

Om du känner igen dig i det här betyder det att du har en hjärna som gör exakt det den är konstruerad för. Den är nämligen gjord för att försöka hålla dig i säkerhet. Den letar efter faror, ser risker, uppmärksammar tecken på att du inte är omtyckt av flocken och vill undvika framtida hot.

Utifrån hur hjärnan fungerar är det alltså helt rimligt och mänskligt att få:

• “tänk om”-tankar

• “värsta scenariot”-tankar

• “tänk om jag gjorde fel / är fel”-tankar

Problemet är inte tanken – utan vad vi gör med den

Orostankar i sig är inget vi kan välja bort. Men det som ofta ställer till det är hur vi förhåller oss till tankarna när de dyker upp.

Det är nämligen skillnad på att:

• ha en tanke

• och att trassla in sig i den

• mata den med uppmärksamhet

• argumentera mot den eller försöka tänka bort den

Det är där ältandet får fäste.

Grubbelgropen – när vi bara gräver vidare

Liknelsen med grubbelgropen är tänkt att illustrera just detta. Att fastna i tankarna på ett sätt där vi fortsätter gräva, trots att grävandet gör att obehaget bara växer. Plötsligt befinner vi oss långt ner i ett mörker av jobbiga känslor, självkritik, oro och ångest – och det blir svårt att se någon annan väg än djupare ner.

Den lilla mullvaden inom oss

Jag brukar likna det vid att vi blir som en mullvad. Mullvaden är blind, ser bara mörker och är expert på att gräva gropar. Och när vi fastnar i jobbiga tankar färgas allt av obehaget – vi ser inget annat än det tankarna säger och mörkret de skapar. Då är det svårt att bromsa. Istället gräver vi vidare, precis som mullvaden.

Att tänka på den lilla mullvaden kan ibland hjälpa oss att se vårt eget beteende lite mer utifrån – med förståelse och medkänsla. För mullvaden gör ju bara det en mullvad ska göra. Och att vara människa är att ha en liten mullvad i sig.

Att öva på ett mer hjälpsamt förhållningssätt

Just därför behöver vi aktivt öva på att förhålla oss till triggande tankar på ett mer hjälpsamt sätt, istället för att automatiskt följa med ner i grubbelgropen. I veckans avsnitt av Lyckopusslet går vi igenom konkreta verktyg för hur du kan träna på att bryta ältande. Du kan lyssna där poddar finns eller via länken här!

När det blir för tungt att ta sig upp själv

Om du upplever att ältandet påverkar ditt liv på ett sätt som verkligen ställer till det för dig är du varmt välkommen att boka en tid för samtal. Ibland är nämligen jobbiga tankar och det obehag dom skapar för tungt för att bära ensam. Att få stöd kan vara ett viktigt steg på vägen upp ur grubbelgropen.